Synrehabilitering

Synhabilitering

Synhabilitering avser utbildning och utveckling av barn och ungdomar med medfödd eller tidigt uppkommen synnedsättning. Syftet med synhabilitering är att göra det möjligt för barn och ungdomar att lära sig, behålla eller förbättra färdigheter och funktionella förmågor som antingen aldrig har utvecklats eller inte utvecklats normalt (Dutton och Bax, 2010; Corn och Koenig, 2004). Synhabilitering kan innehålla tjänster som:

​​

• Kompensatoriska färdigheter: Strategier för att kompensera för synförlust.

• Färdigheter för visuell effektivitet: Tekniker för att förbättra användningen av synrester.

• Färdigheter för dagligt liv: Att lära ut självständighet i vardagliga sysslor (Corn och Koenig, 2004).

​

Synhabilitering är avgörande för att främja utveckling och självständighet hos barn med synnedsättning, genom att hjälpa dem anpassa sig till och trivas i sin miljö. 

Synrehabilitering

Synrehabilitering innefattar adaptiva processer och tjänster för personer med både nedsatt syn och blindhet. Fokus ligger på att förbättra och återinlära färdigheter och beteenden som tidigare förvärvats innan synnedsättningen uppstod på grund av sjukdom eller skada (Silverstone et al., 2000; Hall Lueck och Dutton, 2015).

​

Synrehabilitering kan omfatta följande tjänster:

• Funktionella bedömningar: Utredning av individens specifika behov och visuella förmågor.

• Träning: Utbildning i adaptiva färdigheter och tekniker, som t.ex. användning av assisterande teknik och förflyttningshjälpmedel. 

• Miljöanpassningar: Innefattar t.ex. bättre belysning, minskad bländning och kontrastrika markeringar för att förbättra synligheten i omgivningen. 

• Träning i orientering och förflyttning: Träning i att orientera sig i olika miljöer på ett säkert sätt med hjälp av vit käpp, ledarhund och andra hjälpmedel. 

• Rehabiliteringsundervisning: Träning i adaptiva färdigheter.

• Färdigheter för dagligt liv: Stöd med uppgifter som att laga mat, sköta om sig själv och förvalta ekonomi med hjälp av adaptiva tekniker.

• Synträning: Visuella strategier och tekniker för att använda kvarvarande synförmåga på bästa sätt, t.ex. betraktningsvinkel, excentrisk fixation, tracing, tracking, scanning eller anvädning av färger med hög kontrast. 

• Hjälpmedel: Tillhandahållande av t.ex. verktyg som förstoringsglas, talande termometer, punktskriftsanordningar osv. 

• Assisterande teknik: Programvara och enheter som t.ex. konverterar text till tal, vilket gör det lättare för individer att få tillgång till information. 

• Karriärtjänster och träning: Förbättring av arbetsrelaterade färdigheter. 

• Psykologisk rådgivning: Tillhandahållande av emotionellt stöd och hanteringsstrategier för att anpassa sig till synförlusten (Silverstone et al., 2000; Corn och Koenig, 2004). ​

Bibliografi

Corn, A.L. and Koenig, A.J. (eds) (2004) Foundations of low vision: Clinical and functional perspectives. New York: American Foundation for the Blind, AFB Press.

Dutton, G.N. and Bax, M. (eds) (2010) Visual impairment in children due to damage to the brain. London: Mac Keith Press.

Hall Lueck, A. and Dutton, G.N. (eds) (2015) Vision and the brain. Understanding cerebral visual impairment in children. New York: American Foundation for the blind, AFB Press.

Silverstone, B., Rosenthal, B. and Lang, M. A. (eds) (2000) The Lighthouse Handbook on Vision Impairment and Vision Rehabilitation. New York: Oxford University Press.